Inom nationella och identitära och sammanhang har det flera gånger tagits upp ämnet om ungdomarnas sökande till homogena subkulturer, “white flight”, undermedveten segregation och dyl. hos de kolonialiserade nordfolken. Ämnet nordisk svartmetall torde vara en väldigt tydligt exempel på den form av subkulturell flykt från det alienerade moderna samhället: sökandet tillbaka till primitiva, organiska och atavistiska. Svartmetall, vars blotta namn härör från Venoms kultalbum “Black Metal”, syftade till en början främst under 1980-talet på heavy,thrash eller death metal med sataniska temena och texter. Dock så förändrades något genom den sk “den andra vågen” från Norge (vilken Bathory var en stor inspiratör till). Skivomslag började prydas med nordiska bergs- och skogslandskap, mässande körer till Allfaderns lov, en estetisk hämtad från vikingatida utstyrsel, hantverk och konst; de norska/nordiska folksagorna och folkmusiken blev ett stående inslagg i denna atavistiska gren av svartmetallen (puristiska svartmetallare vill ofta mena att den det inte alls rör sig om svartmetall då den inte är satanistisk till sin estetik). Den norska akten “Enslaved” borde bara de första att själva antaga termen Viking Metal om sin musik. Dock så har gränsen mellan Black- och Viking Metal alltid varit myckt luddig.

[gv data=" "][/gv]